Pirat eller paternalist?

24Jun09

Under rubriken Pirater och paternalister beklagar Blogge Alliansens ointresse för frihetliga frågor; att man tvärtom drar i motsats riktning. Som exempel nämner han FRA och Ipred, men även stödet för sexköpslagen liksom skatter på bensin och snus. Allt detta är enligt Blogge ett uttryck för paternalism, en strävan att “detaljstyra människor är förstås ett uttryck för paternalism, att tro sig veta bättre än du vad som är bra för dig, att tro sig veta bättre än er vad som är bra för er familj.”

Det påminner mig om en händelse ur Bill Clintons självbiografi. Under en vistelse i Finland, jag tror det var på färjan från Sverige, så råkade ett par fulla män i slagsmål. Clinton försökte gå emellan för att avstyra det men blev tillsagd att låta bli, att de skulle få göra upp själva. “Så gör vi i Finland”, påpekade någon för honom (jag citerar ur minnet). Så torde en hårdnackad libertarian resonera.

Kan man veta vad som är bäst för någon annan? Och bör man i så fall ingripa? I exemplet ovan tror jag att de flesta känner att Clintons ambition var lovvärd, även om jag själv inte skulle riskera att få en kniv i magen för ett par fulla finnars (svenskars, chilenares…) skull. För ett tag sedan sköt en 11-årig pojke ihjäl sin pappas nya flickvän med ett hagelgevär i USA. Det var ett hagelgevär speciellt tillverkat för barn och som därför inte krävde någon licens. Vem är jag eller någon annan att tro att jag vet vad som är bäst för deras familj när jag säger att en 11-åring inte ska ha ett hagelgevär?

Paternalism handlar inte heller nödvändigtvis om att vilja styra människor utan också om att hjälpa dem. Naturligtvis går dessa motiv inte alltid att särskilja: man kan påstå att man vill hjälpa när man egentligen vill styra och övervaka. Men att dra alla över en kam är orimligt. I så fall skulle alla som försöker avstyra slagsmål egentligen bara vara ute efter att styra och ställa. Det faller på sin egen orimlighet.

Det handlar inte heller alltid om att politikerna anser sig veta vad som är bäst för oss och vill besluta hur vi ska leva över våra huvuden. Många människor världen över är positiva till skatter på tobak, bensin, socker, fett med mera. Det vill ha en knuff i vad de själva anser vara rätt riktning. I det fallet är det ett samarbete och inte någon livstilsmoralism eller översitteri.

På något sätt vill Blogge skapa en skiljelinje mellan piratpartister, ”den enda kraft som drar i rätt riktning” och paternalister. Men FRA-lagen är inte ett styrmedel för att få folk att äta hälsosammare eller som sexköpslagen ett sätta att förhindra prostitution. Piratpartiet har inte motsatt sig eller ens uttalat sig i dessa frågor. Därför kan man lugnt rösta på PP och samtidigt vara paternalist.

Paternalister är för övrigt inte de enda som vill påverka hur vi lever våra liv. Det finns gott om företag som övervakar och spionerar på oss för att kartlägga våra konsumtionsmönster och genom marknadsföring påverka vårt beteende. Men inte av välvilja, utan av rent egenintresse. De satsar stora pengar på att få oss att dricka sprit, äta skräpmat eller röka cigaretter. Men det är ju den “fria” marknaden så det är väl inget problem?

Filed under: Livsstil, Politik, Samhälle   |  7 Comments
Tags: Blogge, libertarianism, paternalism

TV-tips för stillasittande: Ensam ung kvinna söker (SVT 2, 21.05)

19Jun09

För den som i likhet med mig är lite krasslig och inte tänker fira ikväll kan jag varmt rekommendera filmen Ensam ung kvinna söker (Single White Female) från 1992 som visas i SVT 2 kl 21.05 nu på lördag. I mitt tycke en av de bästa thrillers som gjorts. Inte en sån där trist konspirationshistoria om elaka storbolag eller liknande, utan en kuslig psykologisk skräckthriller.

Handlingen är tämligen enkel: Allison Jones (Bridget Fonda), en mjukvarudesigner på väg uppåt i karriären har just brutit med sin pojkvän och behöver någon att dela hyran för sin lägenhet på Manhattan med. Hon får svar av den blyga och mycket hjälpsamma Hedra Carlson (Jennifer Jason Leigh) som tycks vara den ideala hyresgästen tills hon börjar ta över Allisons liv…

Man kan se vissa paralleller till All About Eve (som är en ännu bättre film) men den här är mer skrämmande och har ett högre tempo. Den är som gjord för oss som gillar skräckfilmer men tycker att det vore kul med en handling och lite rollgestaltning också.

Uppdatering: Filmen visas idag, lördag. Blev lurad av DNs helgtablå.

 

Filed under: Film och teve, Kultur, Underhållning   |  Leave a Comment
Tags: Ensam ung kvinna söker, Jennifer Jason Leigh

Humanisternas folkuppfostringskampanj

15Jun09

Det här är tydligen vad vår store tänkare och kompgitarist Björn Ulveus bränner sina ABBA-pengar på. Att tala om för allmänheten att Gud inte existerar. Eller nog inte existerar, för de så kallade Humanisterna vill inte uttala sig i metafysiska frågor (men kan ändå inte låta bli).

På deras hemsida står det att “grundläggande för humanismen är kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn”. Vidare vill man främja sina humanistiska värderingar, framför allt människovärdet. Och eftersom religion finns i alla kända kulturer och därför rimligen är en del av den mänskliga naturen så är det något humanisterna har en särskild respekt för?

Nope, tvärtom. “Humanister har en kritisk inställning till alla former av religion, nyandlighet och ockultism”, enligt hemsidan. Folk ska inte hålla på och tro, känna eller ana en massa nonsens. De ska hålla sig på den vetenskapliga kunskapsvägen. För bara den leder till ett “människovärdigt liv”. Amen.

Lite motvilligt håller jag med Göran Rosenberg som skriver att detta inte är tro mot vetande, utan tro mot tro. För Humanisternas inflikade “nog” lurar knappast någon. De har själva irrat sig bort från den vetenskapliga kunskapsvägen men är för självbelåtet upplysta för att inse det.  

Filed under: Filosofi, Religion, Samhälle, Vetenskap, Övernaturligt   |  29 Comments
Tags: Björn Ulveus, Göran Rosenberg, Humanisterna

Sveriges mjölkbönder vill hålla korna instängda året runt

09Jun09

Mår kor bra av att stå inne året runt? Nej, självfallet inte. Det finns gott om forskning som visar att kor som får vara ute på sommarbete är friskare än de som står inne, ibland bundna, för jämnan.

Ändå vill Sveriges Mjölkbönder nu slopa kravet på sommarbete. Deras ordförande, Per Andersson, tycker att det blir för dyrt. Danskarna konkurrerar ut oss om vi inte ger upp den omoderna föreställningen om sommarbete, menar han. 

 

Så här året runt?

 

En del menar att Andersson har fel; att det snarare är mer konkurrenskraft i att ha korna på bete. Men oavsett om så är fallet eller inte så har vi en djurskyddslagstiftning som är till för djuren, inte människorna. Om danskarna eller andra kan konkurrera ut oss genom att behandla djur illa så kan vi inte svara med att göra likadant själva. I så fall måste vi ställa högre krav på den mjölk som importeras. Eller helt enkelt ta smällen.

 

 

 

Eller så här några månader om året?

 

Vi kan inte med självaktningen i behåll hålla oss med djurskyddslagar som vi sedan skrotar så fort ekonomiska värden står på spel. I så fall är det inga lagar utan bara en ytlig image som ska ge sken av att vi är djurvänner. En sådan skenhelig image håller sig intressant nog även Per Andersson med. Hans blogg-tema är en idyllisk bild av kor som betar på en äng. Precis så som han inte vill ha det.

Filed under: Djurrättsfrågor, Etik och moral, Samhälle   |  4 Comments
Tags: Per Andersson, sommarbete, Sveriges mjölkbönder

Skandia diskriminerar mot rökare

30Maj09

På DN debatt skriver försäkringsbolaget Skandia att man nu tänker höja premierna upp till 50 procent för rökare. Artikelförfattarna skriver:

Trots att det till syvende och sist är ett personligt val att röka har vi hittills betraktat det som en självklarhet att icke-rökarna ska betala de kostnader som rökarna ger upphov till. Det kanske är dags att ompröva detta?

Självfallet. Det finns inget rimligt skäl till att icke-rökare ska finansiera rökarnas livsstil. Men varför stanna vid rökare? Överviktiga bör naturligtvis få höjda premier; bara några få kilo extra syns i statistiken i form av högre dödlighet. Många av de som dricker bör också få höjda premier – studier visar till exempel att det för kvinnor uppstår skador redan vid tre glas vin i veckan. Finns säkert fler exempel på osunda livsstilar som sponsras av mer försiktiga försäkringstagare.

När Skandia enbart lyfter fram rökare som den enda relevanta riskgruppen så börjar jag tvivla lite på deras intentioner. “Med pristillägget önskar Skandia öka fokus på rökningens konsekvenser och hoppas på så sätt att bidra till färre rökare i Sverige”, står det i artikeln. Så handlar det om rättvisa eller tobaksprevention eller kanske både och?

Skandia har naturligtvis rätt att bedriva rökprevention om man så önskar. Men är det en ren tillfällighet att man skjuter in sig på just rökning som ju blivit ett stigma i dagens samhälle, men samtidigt bortser ifrån andra riskgrupper?

Nej, här fiskar man i grumligt vatten. Både ur ett rättvise- och hälsoperspektiv är det enda rimliga att skapa försäkringar som ger högre avgifter för samtliga risktagare och inte bara en viss grupp. Detta är inget annat än ett billigt PR-trick, och ren och skär diskriminering av rökare i förhållande till andra människor med ohälsosamma vanor.

Filed under: Alkohol och droger, Etik och moral, Hälsa, Livsstil, Medicin, Näringsliv, Samhälle   |  6 Comments
Tags: rökning, Skandia

Mångkulturalismens sista suck?

27Maj09

Så har människans bästa vän teddybjörnen Rosenberg slagit till igen. I sin andra artikel om vår nationella gemenskap och dess betydelse för samhället drar han en intressant slutsats om hur denna ska stärkas – med tvång.

Staketen mellan nationens medborgare har i varje fall inte blivit färre och anledningarna att överskrida dem knappast fler. Risken för att nationens medborgare glider isär och att samhörigheten mellan dem försvagas kan inte avfärdas och bör heller inte nedvärderas.

Den fråga som därmed väcks är hur nationell samhörighet kan formas och utvecklas i en nation där etniska, kulturella och sociala gränser hotar att separera medborgarna från varandra och göra dem främmande för varandra.

Ett helt korrekt resonemang så långt, men sedan kommer magplasket:

Ett möjligt svar på den frågan skulle kunna vara införandet av en allmän samhällsplikt, vars främsta syfte ska vara att förse medborgare som inte längre ser någon anledning att lära känna varandra, än mindre utveckla någon samhörighet med varandra, med en handfast anledning att göra det.

Att tvinga ungdomar att umgås med varandra och sedan tro att detta ska fostra en samhörighetskänsla som består livet ut är milt uttryckt verklighetsfrämmande. Fast samtidigt får jag erkänna att Rosenberg har ett visst mått av realism då han trots allt inser att hans idé bara kan genomföras med tvång. Men om man vill tvinga fram en nationell samhörighetskänsla mellan människor som inte har något gemensamt så förstår man inte vad nationell gemenskap är. Man förstår inte ens själva ordet “gemenskap” eftersom detta inbegriper att man just har något gemensamt.

Vill man minska de kulturella och sociala klyftorna så kan man lätt göra detta med en ekonomisk vänsterpolitik och en restriktiv flyktingpolitik.  Men det vill inte Rosenberg. Han vill istället drömma om mångkulturalism, en dröm som han själv inte förmår förverkliga och som han därför vill tvinga på andra människor. Mysig liten teddybjörn det där.

Filed under: Mångkultur, Politik, Samhälle   |  2 Comments
Tags: Göran Rosenberg, nationell samhörighet, samhällstjänst

Liberal fascism

15Apr09

Jag är nu officiellt övertygad om att Linda Skugge är personlighetsstörd nog för att kunna kallas en svensk Ayn Rand. Hon har precis samma sjuka idé om att entrepenörer är ett släkte av övermänniskor:

Vi har något i blodet som gör att vi aldrig sitter stilla och vi söker oss till varandra som magneter. Likt vargar, som vädrar sina artfränder på långt håll, så känner man direkt vilka som har det och vilka som är vanliga löntagare.

De är entrepenörerna som med sitt springande utgör “världens motor”, för att låna Rands formulering. Entrepenörerna beskrivs alltid hos Rand – och kanske hos Skugge? – som de kreativa. Denna sammanblandning är naturligtvis till för att glorifiera kapitalismen. Man kan ju undra varför Hollywood, som ju kryllar av entrepenörer ändå är så känt för sin bristande kreativitet? Jag tror det var Dorothy Parker som konstaterade att den enda ism Hollywood bekänner sig till är plagiarismen.

Men Skugge är långt ifrån Hollywood. Hon kontrasterar nämligen entrepenörer med narcissister, eller “stekare”:

De som slutar att springa är narcissisterna som bara bryr sig om att figurera i rätt sammanhang och om hur de uppfattas av omgivningen.

Vi ska inte för en stund inbilla oss att detta släkte gör något för att synas eller framhäva sig själva. Nej, Donald Trump, Richard Branson, Ian Wachtmeister eller framlidne Jan Stenbeck vill visst inte synas. De liksom bara hamnar i rampljuset av idel tillfälligheter. Det förefaller som att läsaren också ska uppfatta Skugge själv som en randskt kreativ, men ack så mediaskygg övermänniska.

I en kommentar i DN skriver Nina Björk:

Skugges uppmaning att fortsätta springa uttryck för en vilja att låta språngmarschen bli habitus, bli det vardagliga, det normala. Den uppmaningen är hon inte ensam om. Regeringen vill att kulturarbetare ska bli entreprenörer. Att skolelever ska bli entreprenörer. Att arbetslösa ska bli entreprenörer. Att hela världen ska fortsätta springa. /…/ Att springa är ett slags kristillstånd hos människan, något hon tar till när hon snabbt måste komma bort från eller fram till något. Till en människa i kris, en människa som inte längre finner någon mening i sin vardag, kan man säga ”fortsätt gå”. Säger man ”fortsätt springa” säger man samtidigt ”din kris är konstant”.

Här går Skugge – i alla fall i Björks tolkning – ett steg längre än Rand. De “vanliga löntagarna” ska inte bara stå med mössan i handen och hoppas på några brödsmulor från entrepenör-gudarnas bord. De vanliga löntagarna ska istället springa så gott de kan och falla vid vägkanten om de inte står sig i konkurrensen. Ayn Rand ler i sin himmel (eller från ett annat ställe).

Filed under: Filosofi, Näringsliv, Politik, Samhälle   |  2 Comments
Tags: entrepenörskap, fascism, liberalism, Linda Skugge, Nina Björk

Annika Östberg förtjänar inte något medlidande

09Apr09

Så har till slut Annika Östberg Deasy fått sin önskan att bli överförd till ett svenskt fängelse. Hennes fall utgör en lustig (eller olustig) spegelbild av Dawit Isaaks och illustrerar åter den nationella identitetens betydelse.

Fast den här gången visar det inte bara hur stark nationell gemenskap kan vara utan även att den kan spåra ur. För hur ska man annars förklara engagemanget för en person som på goda grunder är dömd för både dråp och mord? Det faktum att hon ser svensk ut, bodde här sina första elva år och heter Annika verkar få folk att tro att hon automatiskt är oskyldig, att hon är ett offer för en elak pojkvän och sitt drogmissbruk.

Sanningen är att hon kunde lämna sin pojkvän om hon velat. Och det finns massvis av drogmissbrukare världen över, men mord och dråp är extremt ovanliga brott, även i USA. Så några förmildrande omständigheter finns knappast. Ändå agerar regeringen i ärendet, mest sannolikt eftersom man vet att det finns en stark opinion som ömmar för stackars Annika.

Jag tycker gott att hon kunde blivit kvar i Kalifornien. Hon riskerar varken att torteras eller avrättas så det finns inget egentligt skäl att hon ska komma hit. Visst är det synd om henne; hon har förstört sitt liv med sin brottslighet. Men det finns gott om helt oskyldiga människor som det är mer synd om. Det är därför helt förkastligt att skattepengar nu går till att hjälpa en grov våldsbrottsling att återvända till Sverige för att ganska snart släppas fri. De pengarna borde ha gått till brottsbekämpning istället.

Filed under: Alkohol och droger, Brott, Politik, Samhälle   |  2 Comments
Tags: Annika Östberg Deasy

Därför skriver jag inte under uppropet för Dawit Isaak

27Mar09

Idag går chefredaktörerna för DN, SvD, Expressen och Aftonbladet ut med ett upprop för att frige journalisten Dawit Isaak. Hans enda brott är att han kritiserat bristen på demokrati i Eritrea. I sak går det naturligtvis bara att hålla med. Men jag kommer likväl inte att skriva på detta upprop.

Det finns som nämns i artikeln 143 journalister fängslade i olika delar av världen. I svensk press är dock fokus helt på Isaak. Detta förstås på grund av att han är svensk. Men är han det? Jag tycker inte det. Och de flesta andra gör det nog inte heller. För om Isaak varit en etnisk svensk så hade vi alla varit upprörda idag. Det är vi inte. En del försöker väl pliktskyldigt att hetsa upp sig lite men imorgon är det business as usual.

Fallet Dawit Isaak illustrerar tydligt mångkulturalismens misslyckande. Många vill tro att dessa nysvenskar är lika mycket svenskar som oss andra. Men när något sånt här händer så uppstår en talande tystnad – som nu etablissemanget försöker skyla över genom att skrika desto högre. Vad säger oss denna tystnad om inte att Dawit Isaak och andra nysvenskar, afro-svenskar och så vidare, bara är låtsas-svenskar?

Jag skriver gärna på ett upprop till stöd för någon av de andra 142 journalisterna, men inte för Dawit Isaak. Att som svensk göra det är att spela med i en charad och ge sitt underförstådda samtycke till den ohämmade mångkulturalism som idag är ett av våra största samhällsproblem.

Filed under: Media, Mångkultur, Politik, Samhälle, Yttrandefrihet   |  37 Comments

Majoritet för skatt på onyttig mat

23Mar09

I Cancerfondens årsrapport presenteras en Sifo-undersökning som visar att en stor majoritet av befolkningen är positiva till skatter på onyttig mat och skattelättnader för nyttig mat. Från lagstiftarna är dock stödet för dessa skatter lite svagare.

Idén att staten på ett paternalistiskt sätt lägger sig i våra matvanor retar gallfeber på de liberaler som menar att individen vet bäst. Men varför, kan man undra, är i så fall individen så fet? För att det är kul att vara tjock? Nej knappast.

I USA, frihetens förlovade land, finns det numera gott om så kallade sin taxes som är tänkta att styra människor till ett sundare beteende. Och amerikanerna tycks överlag positivt inställda till dessa skatter. Kritikerna menar att skatterna diskriminerar mot låginkomsttagare vilket ju är helt korrekt. Men cancerfondens undersökning visar att de är just i denna grupp som stödet för skatterna är som störst:

Det är de mest utsatta, lågutbildade och låginkomsttagare, som säger sig vara allra mest beredda att förändra sina matvanor om nyttig mat blir billigare eller onyttig mat dyrare.

Visst stämmer den liberala kritiken att paternalism omyndigförklarar människor, åtminstone på just det område den utövas. Men det gör man väl alltid när man hjälper någon? Om de kan själva så är ju hjälpen överflödig. Och det är väl rätt självklart att ett fungerande samhälle kräver att vi hjälper varandra på en mängd olika sätt, inte bara individer emellan utan även med kollektiva lösningar. Därför lär inte dessa skatter möta något större motstånd.

Filed under: Hälsa, Livsstil, Politik, Samhälle   |  2 Comments
Tags: cancer, cancerfonden, fetma, liberalism, paternalism, sin tax