Nyhetsbyrån Reuters har en lustig (?) nyhet om en kinesisk affärsman som annonserat efter en kvinna som är villig att ta ett kok stryk av hans fru. Mannen har en älskarinna som frun fått reda på och nu vill gå lös på. Så för att skona älskarinnan erbjuder han en stand-in 2800 kronor per tio minuter stryk.
Även om det är ett extremfall så förekomer många liknande arrangemang i de östasiatiska länderna. Det finns tydligen en speciell yrkeskår med personer som mot betalning tar hand om allehanda socialt knepiga situationer. Gråterskor till begravningar är väl det mest kända exemplet.
I japan kallas det ”benriya”, något svenskt eller engelskt ord finns det inte. Man skulle kunna tro att det är ett yrke på utdöende, men branschen blomstrar. Det finns nämligen mycket som dagens japaner finner pinsammt, skrämmande eller på annat sätt jobbigt.
I en artikel från Sydney Morning Herald beskriver Mark Magnier benriya som en blandning av hantlangare och terapeuter. Ofta anlitas dem för att tala med grannarna. En del klienter vill ha hjälp med att ta ut soporna därför att de är rädda för att träffa sina grannar vid sopstationen och att det då ska uppstå en jobbig situation. En benriya-byrå har specialiserat sig på städhjälp kombinerat med psykologisk rådgivning. Tja, varför inte?
Men ur västerländskt perspektiv är det ändå skådespeleriet som känns konstigast. Få svenskar skulle anlita någon att spela ens chef eller lärare som öser lovord över en inför vänner och bekanta. Eller en person av motsatt kön som spelar rollen av ens pojk– eller flickvän om man är homosexuell eller nöjd som singel och bara tröttnat på föräldrarnas tjat om barnbarn.
Fast vem vet, benriya kanske kommer hit med. Det finns väl lika många jobbiga situationer här?
Filed under: Antropologi, Kultur, Psykologi, Samhälle | 6 Comments
I Tyskland kan du hyra dig en demonstrant.
http://www.erento.com/mieten/agenturen,_personal_dienstleistungen/personal/demonstrant/
Onekligen, men det är väl mer som ett skämt?
Jag tror tyvärr inte det. Men jag måste nog ta det som ett. Vill ju inte spä på min cynism ännu mer.
Jag tror vid närmare eftertanke att jag läst att Voltaire brukade hypa sina pjäser på det sättet.
En kompis till mig som hade ett förhållande med en man som egentligen var ihop med en annan kvinna (som bodde på andra sidan jordklotet) hade ohyggliga samvetskval över detta. TIll slut sa hon: ”Någon borde skämmas och om inte han gör det får jag göra det.” Det känns som om det kunde ha relevans även här. Någon borde skämmas. Men det säger väl bara att allting går att köpa för pengar: Ta livet av dig, jag betalar! (Fan, han var för dum för att fatta att han skulle dö – att det inte var värt det.)
Då anlitar man en man som förför den bedragna kvinnan så att det jämnar ut sig lite. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om det faktiskt går till så i Japan, med tanke på att de anlitar folk för att ta ut soporna. Verkar inte finnas någon gräns.