Farväl, Jan-Olov Andersson?
Via Deeped hittar jag en intresant artikel av Pontus Schultz i Aftonbladet. Många journalister går lös på Alex Schulman just nu – och ändå inte. För vad det egentligen handlar om är en uppdämd frustration över att bloggarna tassar in på det man uppfattar som sitt eget revir. Schulmans blogg är tillräckligt dålig och tillräckligt uppmärksammad för att man ska våga gå till attack. Tidigare har det ju funnits nog så populära modebloggar vars innehåll inte direkt kommer att gå till historien. Men att attackera unga tjejer vore extremt otaktiskt; det inser ju alla. Schulman, en man tillhörande Stureplanseliten är däremot en perfekt måltavla. Honom kan man gå lös på och rentav framstå som underdog. Och mer generellt utmåla hela bloggvärlden som en oprofessionell och potentialt farlig företeelse.
Inte förrän nu har jag insett hur rädda en del journalister måste vara över den här utvecklingen. Det slog mig först idag att jag aldrig fått en motreplik på en twinglad artikel. Jag har aldrig heller läst någon annan bloggares inlägg och sätt en twinglad journalist gå i svaromål. Aldrig. Inte minsta lilla ”kul” eller ”läs på bättre”. Det måste ju vara tusentals och åter tusentals artiklar. Det är en rätt bitande iskyla det.
Och en rätt begriplig kyla eftersom många bloggare faktiskt håller högre klass än även uppburna journalister. Jämför Göran Rosenbergs Farväl, Alex Schulman med Schulmans eget avskedsinlägg. Ingendera är väl något mästerverk, men jag tycker nog att Rosenberg drar det kortaste strået – stelt, opersonligt, otympliga meningar och alltför många stilistiska upprepningar. (Och om ni tror att han bara hade en dålig dag så läs hans bok ”Tankar om journalistik”.) När höjdarna står sig så här slätt så kan man ju förstå hur den genomsnittlige journalisten måste känna sig – som en bluff på väg att bli avslöjad.
Filed under: Bloggar, Etik och moral, Media, Yttrandefrihet | 13 Comments
Det är nästan så man blir rörd… Men det här verkar poppa upp lite då och då. Schulmans blogg aktualiserade det bara lite. För nåt år sen – eller var det två/tre? var det samma resonemang. DÅ visste få vad en blogg var. Det vet nog de flesta nu. Att journalister ständigt benämner bloggar som ”dagbok på nätet” är givetvis ingenting annat än ett försök att förringa deras betydelse och innehåll. Förminska skribenterna som inte har gått journalisthögskolan och därmed inte kan skriva, inte kan källkolla inte kan… kan… kan någonting egentligen. Utom att – tja- sprida skit.
Rekordet tas av Hedvall i DN som inte ens (trots att hon förmodligen gått journalisthögskolan) inte orkar researcha det hon ska skriva om = bloggar. Utan koketterar med att hon inte har läst nån, men likförbannat har hon en åsikt.
Jag läste hennes artikel efter att jag skrivit inlägget. Vet inte vad man ska säga. Kul att ha en så förståndig husmor som kan ta mig i örat när jag pladdrar för mycket.
Frågan är ju också varför det så ofta är helt okey att håna folk när man är kändis bloggare medan en icke kändis genast åker på ett vet hut din typ svar. De har ju varit några stycken vi detta laget som tagit sig fram genom att trampa på andra. Ärligt talat så är media idag mer än en lite sjuk bransch efter ständiga sensationer oavsett vad det kostar i trovärdighet.
Ha det gott.
När det kommer till sensationalism och påhopp är bloggarna inte ett dugg bättre än journalisterna, snarare tvärtom, även om det nog mest beror på att bloggvärlden är mer oreglerad än på att journalisterna skulle ha en högre moral.
I det här fallet är det rätt uppenbart att man använder Schulmans elakhet för att avleda uppmärksamheten från det faktum att man mest är ute efter att svartmåla bloggosfären. I syfte att värna sin egen sfär.
Paradigm. Intressant post. På sätt och vis tror jag att vi bloggare blir bättre fortare och håller oss bra längre än tidningarnas journalister. Varför? Jo, eftersom vi är fria, så skriver vi av ren passion. Det gör att vi skriver mycket och flitigt. Dessutom slipas vi av en daglig kontakt med vår publik (ett slags kontakt som journalisterna verkar ganska kissnödiga över att de då och då behöver ta). Vi som fortsätter utan att bli totalt kocko (nåja, jag var nog nära ett tag) lär oss att ta åt oss av konstruktiv kriktik och omedelbart sålla bort destruktiv kritik. Vi blir ett slags skrivna-ordet-djur, ödmjuka när vi behöver och tuffa när vi måste, bättre och bättre dag för dag. Journalisterna har all anledning att frukta oss. We rock.
Jo, trots all skit i bloggvärlden så finns det en enorm potential i att många bloggare är obundna och kan säga vad de vill utan att behöva oroa sig för vad chefen eller kollegorna tycker. Det ska bli intressant att se vart utvecklingen leder.
Paradigm. Jag tror på framtida bloggkollektiv, som läsarna kan prenumerera på att få kommentera. De betalar via sms (30 kronor/vecka). 5 populära bloggare startar ett AB med 20. 000 kr. var som insats. Ett AB får även använda betaltelefonnummer, som läsarna kan använda för att ringa bloggförfattarna direkt under arbetet och komma med tips och kritik. Om vi räknar med 300 regelbundet betalande och ringande prenumeranter efter ett år (det är försiktigt räknat), så kommer vi upp i runt 50. 000 kr i intäkt/vecka. Efter moms och skatt landar det väl på ca. 30. 000. Våra kostnader skulle vara mycket små. Vi skulle alltså få ut runt 6000 kr./var i månaden. Det är ganska bra för det första året – och vem vet hur många läsare vi får efter 2 års redaktionsmöten och idogt förbättringsarbete av allt från nyhetsvärde, kvalitet och design?
Vad vi skulle uppnå är att vi blir våra egna arbetsgivare och får lön av de som gillar oss för vår skull. Det kallar jag win/win: Läsaren får vår ohöljda passion – och vi får råd att ägna oss helhjärtat åt det som vi älskar.
Tveksamt. Med så många bloggare på ungefär samma nivå går det nog inte att få folk att betala för vissa av dem. Troligare att tidningsägare eller andra få upp ögonen för annonsintäkterna. Just nu har Google i stort sett monopol och kan ersätta bloggarna med kaffepengar. Förr eller senare lär de få konkurrens.
Paradigm. Jag tycker ändå att det är en mer lockande tanke att låta läsarna köpa möjlighet att kommentera – tanken är ju att blogg-kollektivet skall innheålla bloggare av en viss kategori, som lockar samma målgrupp. Men det är klart att de alla bör vara ganska populära redan. Det är också väldigt lätt för läsaren att slänga upp telefonen och köpa en kod för acess till kommenteringen, när den läser något som den reagerar på och vill kommentera… Minns var du läste det först.
Duly noted ; )