Det pågår en debatt i DN om slaveriets historia där historikern Dick Harrison hävdar att afrikanerna själva tog aktiv del i slavhandeln och att exporten av slavar gick lika mycket till arabvärlden som till västvärlden. Ett försök att nyansera bilden av denna handel som ju vanligen framställs som ett onda vitas övergrepp på oskyldiga svarta – en bild som helt klart fötts ur det västliga självhatet:
Vi västerlänningar har blivit suveräna på att skuldbelägga förfäderna och hävda att allt elände i denna världen har varit och är vårt fel, att de stackars afrikanerna drabbades av vår vita ondska och vårt begär efter mer och mer pengar. Men då förfalskar vi historien.
Harrisons kritiker Kitimbwa Sabuni, som inte vill erkänna att västligt självhat är ett begrepp utan lite vagt framställer det som Harrisons personliga åsikt, menar att detta är att skylla på offren:
Utan tvekan var det så att inom grupperna som drabbades av nazisternas utrotningsförsök under andra världskriget – judar, romer, homosexuella, kommunister med flera – fanns personer som hjälpte till att göra förintelsen möjlig. Ja, sannolikt arbetade vissa av dem till och med i koncentrationslägren. Är det därför de mördades eget fel att de drabbades som de gjorde?
Hade det inskränkt sig till några enstaka kollaboratörer som samarbetade med kniven mot strupen så hade Sabunis liknelse hållt. Men så var det inte. Och det här begavs sig alltså på 1800-talet.
Så vad handlar det egentligen om? Pengar – då som nu. Sabuni är samordnare för Afrosvenskarnas riksförbund och, liksom Jan Lönn, en annan av Harrisons kritiker, aktiv i Centrum mot Rasism, gänget bakom Nogger-skandalen. Sabuni och Lönn gör alltså karriär på västerlänningars skuldkänslor och ser till att mjölka dessa skuldkänslor ner till namn på glassar eller gamla Tintin-album. Deras formuleringar visar rätt väl hur de tänker. Sabuni skriver:
Vi har så sakteliga börjat resan mot att utforska och erkänna Sveriges inblandning i den transatlantiska slavhandeln även om vi har långt kvar tills kunskapen om detta är allmängods.
Med andra ord: konferenser ska arrangeras, seminarier hållas, tjänster tillsättas – karriärer ska göras. Men allt hänger på att folk fortsätter att känna skuld för vad som hände på 1800-talet. Och nu kommer alltså Harrison och visar hur giriga människor av afrikanskt, europeiskt och arabiskt ursprung alla glatt deltagit.
Situationen kan jämföras med dagens Israel där politikern Rafi Eitan begärt mer skadestånd av tyskarna. Han får mycket bra svar på tal av författaren Yoram Kaniuk:
The Germans who are alive today did nothing wrong, and those who did have already died, and their misdeeds were paid for. Nobody in Germany owes us a dime today.
Är vi skyldiga Afrika något? Jag är det inte.
Filed under: Etik och moral, Globalisering, Historia, Näringsliv, Rasism, Samhälle | 12 Comments
Tags: Centrum mot rasism, Dick Harrison, Kitimbwa Sabuni, slavhandel, västligt självhat
Nej, inte jag heller.
Bra. Då är vi två, som Ia brukar säga.
Är böjd att också hålla med. Däremot kan jag på något sätt tycka att vi har en skuld i dagens slavhandel även om vi inte personligen handlar med människor. Skulden får vi i och med att vi är medvetna om att det förkommer och ändå köper/nyttjar produkter och tjänster som har en direkt koppling till slavhandel.
Det är sant. Det är svårt att inte bli indragen på ett eller annat sätt. Alternativet vore att lusläsa allt man köper och bara välja de etiska produkterna. Som ofta är svindyra. Bäst vore kanske om vi handlade mer lokalt producerade varor som är lättare att ha koll på.
Alltså, jag fattar inte vilken artikel som är den första. Är det den du länkar till?
Kommentar 7 gillade jag:
http://rolandwalden.wordpress.com/2007/10/31/mer-om-slaveri/#comments
Den dag vi kan säga att vi blev sålda till svarta afrikaner, då kan vi nog börja snacka. Jag kan inte se att vår “skuld” reduceras på grund av att afrikaner sålde afrikaner. Nu såg jag nån ungmoderat som försvarade kolonialismen för utan den hade afrikanerna varit ännu fattigare. Ett lysande försvar; värdig vilken försvarsadvokat som helst. Han slog henne men han kunde ha slagit ihjäl henne.
Jag kan inte se att vår “skuld” alls existerar. Vi – rasrena svenskar? – behöver inte ha blivit sålda som slavar för att hävda att vi är oskyldiga. Endast den som ägnat sig åt slavhandel eller på något sätt uppmuntrat till den kan vara skyldig. Den dag man behöver ha utsatts för något för att hävda sin oskuld ligger vi alla illa till.
Att afrikaner sålde afrikaner är ett faktum; en del av historien som bör lyftas fram så att folk inser att det inte enbart var en fråga om att vita utnyttjade svarta. Sabuni och andra vill inte att man nyanserar bilden eftersom de lever på att spela på vita människors skuldkänslor.
Sedan förstår jag inte var den här ungmoderaten kommer in i bilden. Men jag vet att jag inte kommer att ta på mig skulden för hans idioti heller.
Jag tror att Sabunis artikel från 21 okt är den första. Den som Gabrielle länkar till.
“Den dag vi kan säga att vi blev sålda till svarta afrikaner, då kan vi nog börja snacka.”
Över en miljon vita européer togs som slavar av nordafrikaner fram till 1800-talet, många såldes vidare till både svarta och araber.
Kan vi snacka nu?
När jag var ung oroade sig vår mormor fortfarande för vit slavhandel, när jag och mina tjejkusiner började resa ut i världen på egen hand.
Det spekuleras i att Madeleine McCann är ett offer för sån handel. Men jag misstänker att det är ett spår som föräldrarna planterat. Annars är trafficking rätt likt slavhandel, även om den sortens handel inte är laglig.
Jag tror inte heller lilla Madeleine blev utsatt för den sortens handel. Och det var väl någon sorts trafficking mormor oroade sig för. Och det tycker jag är väldigt likt slavhandel. Det finns här och nu.
Vi behöver inte skylla slavhandeln på någon idag men faktum är att den europeiska slavhandeln med svarta slavar saknar motsvarighet i historien. Araberna som tog slavar gjorde detta genom att köpa tillfångatagna män och kvinnor som tagits som krigbyte. Detta skedde i stor skala men är lite jämfört med triangelhandeln mellan Europa, Afrika och Nordamerika där slavar packades (bokstavligt) i fartyg över Atlanten i segment. Man uppskattar att ca 50 slavar per 400 som fick plats dog och slängdes överbord. Denna handel gjordes möjlig genom att hämta slavar från byar och naturligvis med hjälp av kungar och hövdingar som var i krig med andra kungadömen eller stammar. På samma sätt som indianer i Sydamerika allierade sig med spanjorerna mot andra indianer som de var i krig med, vilka spanjorerna sedan förrådde och som i princip ledde till indianernas utrotande. Idag består hela USA och karibien av svarta vars förfäder var slavar. Samma gäller för Syamerikanska länder som Brasilien, Colombia, Venezuela, och Ecuador.
Visst, man ska inte förneka det som hänt, vem som låg bakom eller omfattningen. Det är en viktig påminnelse om vad människor är kapabla till. Vare sig de är vita, svarta eller någon annan färg.
Men jag tror att vi tjänar mer på att försöka lösa dagens problem. För även nuförtidnen finns ju slavar, och i ännu högre grad människor som lever under slavlikande förhållanden.