Hanne Kjöller fortsätter sitt korståg mot de sjukskrivna. Att vara sjukskriven för ryggont är ofta ett sätt att smita undan jobbiga livssituationer snarare än verklig sjukdom, menar hon, och anför att folk fick mindre ryggbesvär när utbrändhetsbegreppet lanserades.
Det är naturligtvis känt sedan länge att många söker för kroppsliga besvär när de mår dåligt rent psykiskt. Frågan är vad man ska göra åt det. För Kjöller handlar det om att folk måste lära sig att handskas med livets trista sidor istället för att låtsas vara sjuka.
För att hamra in den poängen refererar hon psykiatern David Eberhard, mest känd för att lanserat teorin att svenskarna är trygghetsnarkomaner, och för att maskera sina politiska åsikter som medicinska expertutlåtanden. Enligt honom är uppemot 90 procent av de utbrända i själva verket veklingar som ”inte utvecklat förmågan att stå emot motgångar och tristess”. Han citeras vidare i artikeln: ”När den 21-åriga kassörskan på Coop säger att hon är utbränd är det ett tecken på att hon inte lärt sig att livet inte alltid är kul, att det stundtals är meningslöst men att man måste försörja sig.”
”Kanske är det samma sak som ligger bakom när den 21-åriga kassörskan nu i stället får ont i ryggen”, avslutar Kjöller.
Det är intressant att det alltid är välbeställda människor med intressanta jobb som tycker att kassörskan ska sluta pjåska och gå tillbaks till sitt lågbetalda skitjobb. Jag tycker att man missar poängen. Om så många människor mår dåligt så borde man snarare ändra på samhället istället för att gnälla på dem. Med en tiondel av befolkningen på psykofarmaka kan man undra hur många som måste må dåligt innan högermänniskor som Kjöller och Eberhard ger upp.
Och hur bra är egentligen Kjöller själv på att handskas med jobbiga livssituationer? Hon som lider av fetma borde väl ha fullt upp med att lära sig att stå emot bakelser och andra läckerheter? Nope. Enligt Kjöller är fetma en sjukdom som mycket väl kan kräva kirurgi för att åtgärdas. Men om en kassörska har ont i ryggen, då är det väl bara pojkvännen som gjort slut.
Filed under: Hälsa, Medicin, Politik, Psykologi, Samhälle | 13 Comments
Tags: David Eberhard, Hanne Kjöller, ryggbesvär, sjukskrivna, trygghetsnarkomani, utbrändhet
Jag håller fullständigt med och är typ inne på samma spår själv! Läs gärna.
Läst och gjort tummen upp : )
Återigen är det bevisat att människan är alltid blind för sina egna tillkortakommanden – men alltid redo att peka finger åt andras..
Själv inser jag att jag har haft fel hela tiden. Jag tyckte nämligen att det var HEMSKT och totalt OETISKT att klanka på Hanna Kjöller pga hennes övervikt och magsäcksoperationer, men i ett annat ljus ser jag att det trots allt tycks ha varit berättigat med tanke på hur hon sparkar nedåt.
Intressant i sammanhanget är att ryggproblem och ryggonda många gånger beror just på viktproblem och eftersom våra unga blir allt mer tjockare går också ryggproblematiken ner i åldrarna.
Istället för att ta en till kaka och gå ytterligare upp i vikt borde ju Hanna Kjöller ha lärt sig att leva med livets motgångar och inte sjukskriva sig och låta sig opereras.
Typiskt beteende för en fet latmask som inte ids motionera och anstränga sig utan vill komma lättast undan med operation, sjukskrivningar (extra semester
och med allmänt ”tyck nu synd om mig rejält” – attityd.
Nej, det gör inte jag!
Det vore en lustig ironi om hon fick ryggproblem på grund av övervikten. Men det lär hon väl mörka med i så fall.
Hahaha! Strålande! Hon undvek nogsamt att nämna att det är kvinnor inom vården och män inom industrin som slits ut mest. Hanne lär inte slitas ut. Hon sitter säkert på sin stol på DN. Får inte ens ont i ryggen. Möjligen på grund av fetma. Som inte är hennes egen fel.
Som sagt.
Den 21-åriga kassörskan på Coop kanske har lärt sig, den hårda vägen, att livet aldrig är kul och alltid meningslöst och just därför inte orkar försörja sig heller?
Raljera över andras lidande, det är att göra sig själv äcklig. Och en fet otjänst: den dag man ligger där, vill man inte få hjälp upp? Eller vill man att människor ska passera och kasta en likgiltig blick på en? Men lilla vän, kan du inte ens resa dig… Så synd.
Det är läge för Leonard Cohens Please Don’t Pass Me By:
Oh please don’t pass me by,
oh please don’t pass me by,
for I am blind, but you can see,
yes, I’ve been blinded totally,
oh please don’t pass me by.
http://www.seeklyrics.com/lyrics/Leonard-Cohen/Please-Don-t-Pass-Me-By-A-Disgrace.html
Eller en snutt ur Carmina Burana:
Hac in hora
sine mora
corde pulsum tangite;
quod per sortem
sternit fortem,
mecum omnes plangite!
Stämmen nu alla upp
klagosånger
och begråten med mig
det oblidkeliga ödet,
som slår ned
även den starke!
Alltsa… Kjöller är gnällig, det medges. Men Eberhard har en hel del riktigt bra poänger i sin bok, som definitivt kan rekommenderas. Eberhard är för övrigt ingen högerman – om det är en negativ term för en – enligt traditionellt snitt. Titta igenom vad han skrivit, ta inte Kjöllers namedropping som underlag. Han hävdar inte att man skall avskaffa statlig välfärd eller nagot sadant alls. Hans tes är bara att staten är överbeskyddande istället för att vara understödjande när väl olyckan är framme – och att det är skadligt för människor när de behandlas som ansvarslösa barn och inte förväntas kunna klara sig själva i de flesta situationer.
Han hävdar vad jag vet inte heller att de här personerna är simulanter utan vet ju som psykiatriker att de ju faktiskt har problem med att klara sin vardag. Fragan är varför de har problemen och vad som är den bästa lösningen pa det nationella planet?
Jag tror personligen att folk behöver träna upp sin förmaga att förhalla sig till verkligheten.
Jag tycker huvudförfattaren på denna blogg gör en riktigt bra beskrivning av den här personen Hanne Kjöller. Jag undrar lite var gränsen går när man måste plocka bort henne från ledarsidan på DN. Men antagligen är hela redaktionen förgiftad av samma sjukdom, så det lär ta sin tid.
Klart är att hon på ett sjukligt sätt har fastnat i en klåda där hon måste skälla på allt och alla. Problemet med hennes journalistik är dock att hon använder så fula referenser.
Det är alltid kontroversiella personer, som t.ex den här Eberhard.
Man skulle lätt kunna avfärda henne med att hon är en skräntärna som gapar.Men Sverige är fyllt av oförstående och slappa människor med brist på empati, och som tror att svensk sjukvård håller världsklass, därför får hon ändå en stor här med människor bakom sig.
Men hon behöver upp i ett direktsänt TV-inslag där hennes påståenden kan kläs av.
Jag funderar själv på att få tillstånd ett sådant möte.
Christer Nyberg ordf patientföreningen Svenska Ryggföreningen.
Gustav: Grejen är att det du kallar verkligheten helt enkelt är resultatet av en viss politik. När Eberhard säger att man bör lära sig att handskas med den så bortser han från att man kan ändra den. Den sortens resonemang är som jag ser det ett stöd till högern förklätt till psykiatri. Och om han verkligen bara vill omfördela resurser snarare än att krympa de offentliga medlen så har han lyckats lura de flesta.
Sedan finns det vissa personer, med till exempel ångestproblem, som framför allt behöver lära sig att handskas med verkligheten. Men att säga det till 90 procent av de sjukskrivna är vrickat eller bara cyniskt.
Christer: Hoppas du lyckas. Det vore kul att höra hur hon lyckas förklara sina motsägelser. Men jag tvivlar på att hon ställer upp. Jag har sett Barbro Hedvall, Peter Wolodarski, Niklas Ekdal i tv-rutan åtskilliga gånger, men jag kan inte erinra mig att jag sett Kjöller. Misstänker att hon är en så kallad monolog-människa.
Vackert.
Hej! Håller med huvudskribenten och flera av er andra. Det är lätt att blunda för sina egna tillkortakommanden men lätt att peka finger åt någon annan. Men när man pekar finger år någon annan pekar de andra fingrarna tillbaka på en själv….Kanske något att tänka på för Kjöller, som för övrigt borde söka hjälp att bearbeta sitt förakt i stället för att projicera det på andra.
Hanne Kjöller och David Eberhard ska ha all heder och tack för sina inlägg och försök att få svensk sjukskrivning på rätt köl. Jag läser dem gärna och hoppas att sverige blir bättre av deras åsikter. Äntligen har de fått uppmärksamhet och beröm
Jan Sjunnesson Rao
Sverige blir inte bättre av att man låtsas som att de som mår dåligt bara sjåpar sig. Och det är särskilt stötande att höra sådant från människor som är välbärgade och kan fixa ”livspusslet” med hushållsnära tjänster och annat och sedan ändå gnäller och vill ha statlig hjälp för egen del.