Integritetspanik
I gårdagens DN (olänkad artikel) uppmanar psykologen Mattias Lundberg till civil olydnad. Han menar att det är integritetskränkande om personlighets- och intelligenstester blir offentliga handlingar vilket de enligt en dom i Regeringsrätten blir i de fall där de ingår i en rekryteringsprocess till statliga mydigheter eller förvaltning. Myndigheterna bör anlita rekryteringsföretag som kan ge muntliga omdömen som ett sätt att kringå detta problem, menar Lundberg, som skriver:
Men vem vågar söka jobben när det innebär att vem som helst kan få veta att man anses konfliktbenägen, har svårt att hantera känslor eller att man föll igenom på intelligenstestet?
Tja, jag vågar och säkert många med mig. Som expert på personlighetstester borde han väl känna till de studier som visar att försökspersoner utan tidigare kunskap rätt väl kan bedöma andra människors personlighet (och säkert även intelligens). Få människor kan dölja vare sig sin personlighet eller intelligens inför omvärlden. Hur skulle man kunna dölja att man är konfliktbenägen? Inte ens vår ärade kung Carl Gustaf kan dölja att hans intelligens är rätt genomsnittlig.
Lundberg verkar sälla sig till de integritetsfixerade personer som oroar sig mer över om någon kamera fångade dem när de petade sig i näsan på Sergels Torg än över den globala uppvärmningen eller pandemier. Vilket nog säger en del om Lundbergs personlighet. Men exakt vad tänker jag inte berätta. Det vore ju en grov kränkning av hans personliga integritet.
Filed under: Etik och moral, Media, Psykologi, Samhälle | 14 Comments
Tags: intelligenstest, Mattias Lundberg, personlig integritet, personlighetstest
Gäller detta även för regeringspersonal? Då skulle jag gärna få uppgifter kring rätt många personer. Jag talar, därför finns jag – verkar ju vara ett vanligt kriterie. Det där med – “jag tänker” verkar mer sällsynt.
Jag skulle tro att de flesta topp-politiker har rätt hög IQ. Däremot är det väl si och så med omdömet. Pliktverket har testat några politiker. Maria Wetterstrand klarade sig bäst. Sämst gick det för liberalen – yes! – Nina Larsson. Fast det står inte hur dåligt hon presterade.
vad ska man göra med personer som har högt IQ men dåligt omdöme, kan det vara något fel i synen på olika egenskaper hos människor?
Hellre en riksdagsman med gott omdöme än en med hög IQ och dåligt omdöme!
Det kanske är svårare att mäta omdöme. Det verkar i alla fall inte som att personlighetspsykologer är så intresserade av det begreppet. Men det går säkert att skatta om man studerar faktiskt beteende – hur många trafikolyckor man varit inblandad i, hur många skilsmässor man har bakom sig och liknande.
Fast det måste ju vara jättesvårt att mäta omdömet hos folk. Angående det du föreslår (skilsmässor, trafikolyckor) måste man ju väga in andra personers omdöme också. Knepigt!
Det är klart att även omdömesfulla människor är inblandade i bilolyckor. Men har man tillräckligt mycket information tror jag ändå att det går. Har man som Gudrun Shyman till exempel problem med spriten och samtidigt i nyktert tillstånd vållat en trafikolycka samt skilt sig ett flertal gånger så har man sannolikt dåligt omdöme.
Tja, jag är nog rätt integritetsfixerad – särskilt som de där testen ju inte blir bättre än de personer som kontruerar om utför dem…
Jag är alltså inte intresserad av att bli bedömd av de här experterna och sedan få utlåtandet offentliggjort.
Jag är varken intresserad eller ointresserad av det. Man kan alltid påpeka om ett test har dålig validitet eller tillförlitlighet. Och glöm inte vad som händer vid en vanlig anställningsintervju – då blir man ofta bedömd och diskuterad, och kanske avfärdad, på ännu lösare grunder.
Äsch, Gudrun kan väl ha skitbra omdöme på andra sätt. Det går inte att säga så. Dåligt omdöme för att man skilt sig och vållat en trafikolycka? Jag ser det som fantastiskt att man lyckats låta bli att vålla en trafikolycka – än så länge. Det beror sannolikt inte på mitt goda omdöme utan på min stora tur. Vem sjutton har inte skilt sig ett antal gånger… skillnaden är bara att alla inte gifter sig och därmed konkret skiljer sig, man är ihop och går isär.
Det är knappast en slump vem som vållar trafikolyckor. Personer med ADHD, som ofta handlar på impuls, är inblandade i bilolycker 3 till 4 gånger så ofta som andra. Det har dessutom en hel del med alkoholkonsumtion att göra.
Om någon bedömer mig på lösa grunder är det lättare att avfärda än test som påstås ha någon sorts vetenskaplig förankring.
Jag tycker tvärtom. En informell bedömare kan alltid åberopa sin erfarenhet. Den strategin fungerade bra för psykoanalytikerna som fortfarande får hålla på med sitt hokus-pokus. De har aldrig förlitat sig på vetenskapliga utvärderingar, utan enbart klinisk erfarenhet. Eftersom det finns objektiva kriterier för hur tester ska fungera så kan man peka på dessa och säga: här är felet.
Hjälp mig, att dela av din åsikt, vad du anser om arbetetiksdubbelmoral i mitt fall!
Jag har svårt att säga så mycket eftersom det står rätt lite i ditt inlägg om hur det gick till. Allmänt är det nog rätt vanligt att man inte anställer folk som sticker ut alltför mycket, vilket kan vara ett problem i ditt fall. Och det är ju helt fel i så fall. Att ha olika personligheter på en arbetsplats minskar risken för att en dålig kultur utvecklas – när alla gör samma misstag och allt rullar på i gamla hjulspår.
Samtidigt är det alltid bra att fundera på hur man uppfattas av andra. Man kan inte vara sig själv till hundra procent på en arbetsplats eller i något annat socialt sammanhang där man inte själv valt sällskapet.
(Och något helt annat: Om du inte känner att du blir rik på Metrobloggandet så kan du alltid byta till WordPress som är helt gratis och reklamfritt.)