Mångkulturalismens sista suck?

27Maj09

Så har människans bästa vän teddybjörnen Rosenberg slagit till igen. I sin andra artikel om vår nationella gemenskap och dess betydelse för samhället drar han en intressant slutsats om hur denna ska stärkas – med tvång.

Staketen mellan nationens medborgare har i varje fall inte blivit färre och anledningarna att överskrida dem knappast fler. Risken för att nationens medborgare glider isär och att samhörigheten mellan dem försvagas kan inte avfärdas och bör heller inte nedvärderas.

Den fråga som därmed väcks är hur nationell samhörighet kan formas och utvecklas i en nation där etniska, kulturella och sociala gränser hotar att separera medborgarna från varandra och göra dem främmande för varandra.

Ett helt korrekt resonemang så långt, men sedan kommer magplasket:

Ett möjligt svar på den frågan skulle kunna vara införandet av en allmän samhällsplikt, vars främsta syfte ska vara att förse medborgare som inte längre ser någon anledning att lära känna varandra, än mindre utveckla någon samhörighet med varandra, med en handfast anledning att göra det.

Att tvinga ungdomar att umgås med varandra och sedan tro att detta ska fostra en samhörighetskänsla som består livet ut är milt uttryckt verklighetsfrämmande. Fast samtidigt får jag erkänna att Rosenberg har ett visst mått av realism då han trots allt inser att hans idé bara kan genomföras med tvång. Men om man vill tvinga fram en nationell samhörighetskänsla mellan människor som inte har något gemensamt så förstår man inte vad nationell gemenskap är. Man förstår inte ens själva ordet “gemenskap” eftersom detta inbegriper att man just har något gemensamt.

Vill man minska de kulturella och sociala klyftorna så kan man lätt göra detta med en ekonomisk vänsterpolitik och en restriktiv flyktingpolitik.  Men det vill inte Rosenberg. Han vill istället drömma om mångkulturalism, en dröm som han själv inte förmår förverkliga och som han därför vill tvinga på andra människor. Mysig liten teddybjörn det där.

Filed under: Mångkultur, Politik, Samhälle   |  2 Comments
Tags: Göran Rosenberg, nationell samhörighet, samhällstjänst