Pirat eller paternalist?
Under rubriken Pirater och paternalister beklagar Blogge Alliansens ointresse för frihetliga frågor; att man tvärtom drar i motsats riktning. Som exempel nämner han FRA och Ipred, men även stödet för sexköpslagen liksom skatter på bensin och snus. Allt detta är enligt Blogge ett uttryck för paternalism, en strävan att “detaljstyra människor är förstås ett uttryck för paternalism, att tro sig veta bättre än du vad som är bra för dig, att tro sig veta bättre än er vad som är bra för er familj.”
Det påminner mig om en händelse ur Bill Clintons självbiografi. Under en vistelse i Finland, jag tror det var på färjan från Sverige, så råkade ett par fulla män i slagsmål. Clinton försökte gå emellan för att avstyra det men blev tillsagd att låta bli, att de skulle få göra upp själva. “Så gör vi i Finland”, påpekade någon för honom (jag citerar ur minnet). Så torde en hårdnackad libertarian resonera.
Kan man veta vad som är bäst för någon annan? Och bör man i så fall ingripa? I exemplet ovan tror jag att de flesta känner att Clintons ambition var lovvärd, även om jag själv inte skulle riskera att få en kniv i magen för ett par fulla finnars (svenskars, chilenares…) skull. För ett tag sedan sköt en 11-årig pojke ihjäl sin pappas nya flickvän med ett hagelgevär i USA. Det var ett hagelgevär speciellt tillverkat för barn och som därför inte krävde någon licens. Vem är jag eller någon annan att tro att jag vet vad som är bäst för deras familj när jag säger att en 11-åring inte ska ha ett hagelgevär?
Paternalism handlar inte heller nödvändigtvis om att vilja styra människor utan också om att hjälpa dem. Naturligtvis går dessa motiv inte alltid att särskilja: man kan påstå att man vill hjälpa när man egentligen vill styra och övervaka. Men att dra alla över en kam är orimligt. I så fall skulle alla som försöker avstyra slagsmål egentligen bara vara ute efter att styra och ställa. Det faller på sin egen orimlighet.
Det handlar inte heller alltid om att politikerna anser sig veta vad som är bäst för oss och vill besluta hur vi ska leva över våra huvuden. Många människor världen över är positiva till skatter på tobak, bensin, socker, fett med mera. Det vill ha en knuff i vad de själva anser vara rätt riktning. I det fallet är det ett samarbete och inte någon livstilsmoralism eller översitteri.
På något sätt vill Blogge skapa en skiljelinje mellan piratpartister, ”den enda kraft som drar i rätt riktning” och paternalister. Men FRA-lagen är inte ett styrmedel för att få folk att äta hälsosammare eller som sexköpslagen ett sätta att förhindra prostitution. Piratpartiet har inte motsatt sig eller ens uttalat sig i dessa frågor. Därför kan man lugnt rösta på PP och samtidigt vara paternalist.
Paternalister är för övrigt inte de enda som vill påverka hur vi lever våra liv. Det finns gott om företag som övervakar och spionerar på oss för att kartlägga våra konsumtionsmönster och genom marknadsföring påverka vårt beteende. Men inte av välvilja, utan av rent egenintresse. De satsar stora pengar på att få oss att dricka sprit, äta skräpmat eller röka cigaretter. Men det är ju den “fria” marknaden så det är väl inget problem?
Filed under: Livsstil, Politik, Samhälle | 7 Comments
Tags: Blogge, libertarianism, paternalism
John Stuart Mill formulerade sitt avståndstagande till paternalism så här:
. . . the only purpose for which power can be rightfully exercised over any member of a civilized community, against his will, is to prevent harm to others. His own good, either physical or moral, is not a sufficient warrant. He cannot rightfully be compelled to do or forbear because it will be better for him to do so, because it will make him happier, because in the opinion of others, to do so would be wise, or even right…. The only part of the conduct of anyone, for which he is amenable to society, is that which concerns others. In the part which merely concerns himself, his independence is of right, absolute, over himself. Over his own body-mind, the individual is sovereign.
Jag tycker den står sig väl fortfarande.
Nja, det citatet är ju rätt allmänt hållet. Det säger inget om huruvida det är rätt att ingripa om två personer försöker skada varandra, om någon beter sig vettlöst på grund av drogpåverkan eller hur långt den individuella suveräniteten ska sträcka sig när det gäller barnuppfostran. Som kommentar till mitt inlägg är det därför ganska irrelevant.
bäste paradigm, jag ville endast säga att jag råkade hamna på din blogg och blev kvar där en bra stund, trots att jag har annat som brådskar denna dag. Dina reflektioner är befriande sunda och vakna, och jag ser fram emot att följa hur du hanterar den samtidigt grumliga och genomskinliga tid som är vår moderna värld.
Tackar. Alltid kul med lite feedback : ) Det har blivit lite glest med inläggen på sistone. Men jag finns också på engelska: http://thesoundofmyownvoice.wordpress.com/
Kan också tipsa om en ny blogg jag hittade nyligen: http://quantumnoir.wordpress.com/
paradigm,
tack för tipsen,
men det kan inte hjälpas, mycket – allt för mycket – går förlorat när man tänker och skriver på ett främmande språk… det blir banalt, lite kantigt – jag får hålla mig till din svenska blogg
(kanske kan du skriva dem på svenska och låta översätta dem som är av större intresse?)
allt gott
einar
Jag översatte lite i början men det blev lite trist att hålla på med. Jag är onekligen lite lättsammare på engelska vilket kanske inte är i din smak helt enkelt. Men Quantum Noir borde kanske passa bättre?
Läsvärt som det alltid varit då jag sporadiskt ramlat in här på din blogg.
Som konservativ ser jag inget fel i sann paternalism. Ordet kommer ju av latinets ord för far (pater) och det goda föräldraskapet är en mycket bra förebild för relationen mellan samhälle och individ. Den gode föräldern sätter tydliga gränser och utdelar straff för överträdelser, men låter barnet utvecklas fritt och göra sina egna misstag inom dessa gränser. Den gode föräldern låter barnen reda ut sina egna dispyter men ingriper till den svagares försvar så snart det luktar mobbing eller penalism. Den gode föräldern visar sin stolthet över det barn som når framgångar men riktar sin omsorg mot det som har det svårt. Detta vore sann paternalism och är oändligt långt ifrån den politik vi har idag där exakt varje människas liv ska detaljstyras.
Dagens politiker är inte de goda föräldrarna utan snarast som förnumstiga storasyskon som ska lägga sig i allt.